Eldshow hjo

2011 var ett galet år med eldandet. Från maj till oktober snurrade jag som en tok. Och med tanke på bokningarna som redan börjar trilla in inför sommarsäsongen 2012 misstänker att jag den här sommaren blir minst sagt lika intensiv…

Årets sista minuturné var en tredagarssväng genom Sverige på drygt 160 mil. Göteborg – Stockholm – Lund – Hjo och tillbaka till Göteborg igen. Tre eldshower av helt olika karaktär, långa resor, lite sömn och tight emellan, men så otroligt roligt!

Turnén började stilla med en liten show i Stockholm för Hyresgästföreningens julfest. Liten publik, 30-50 personer, ger en väldigt personlig show och det var så himla fint mötande. Rigga, elda, buga sig, hänga kvar en stund, dricka julmust, åka till en liten stuga utanför stockholm och sova. Vakna halv åtta, traggla sig igenom rusningstrafiken, bränna hela vägen ned till Lund utan matpaus för att i sista stund hinna ned för att elda tillsammans med ett sambatåg ihopdraget av Metro event. Vi dansade oss genom smågatorna i Lund inför fler kameror än leenden (som också var många)… i TRE TIMMAR! I relation till mina vanliga framträdanden på 15 minuter var det helt galet… och precis lika galet roligt! Kvällen gick helt fantastiskt, var otroligt uppskattad. Jag packar ihop, ger mina sista tjugor till den fantastiska gatumusikanten i tunneln vid Lunds centralstation, åker ut till en liten stuga i Mölle, somnar i samma stund jag kommer in, vaknar, äter en stilla frukost och så sätter jag mig i bilen till Hjo.

Eldshow, lund

Hjo. Invigning av stora torget. Nu var det många nätter sedan jag fick en god natts sömn. Kaffe börjar ersätta nyttig mat och jag går på övertid. Ofta är det då det blir som bäst. I samma stund som första tonerna till showen ljuder, tar något över, eller jag släpper taget och showen spelar upp sig självt.

Stora torget i Hjo var fullsmockat. Allt krånglade in till sista sekund. Bilar parkerade där jag skulle uppträda. Sex-sju hundra Hjobor står förväntansfullt och trängs medan jag preparerar glödstaven, fäster bengalerna och doppar poien i decemberkylan. Det kom mycket mer folk än jag räknat med, och av säkerhetsskäl kunde jag inte genomföra allt som var planerat — så i sista stund blev det att improvisera. Så här är det som eldartist, i synnerhet om man heter Momo — hur mycket man än planerar och förbereder, är det alltid något oväntat som sker, så improvisationsförmågan får ligga nära till hands.

Allt är doppat. Någon unge ropar om jag inte ska börja snart.
Torget släcks ned.
Basgången från Massive Attacks Angel går igång. Eller vilken låt det nu var. Jag minns inte längre. Plötsligt var jag där. Helt där. I dansen. I rörelsen. Med elden. Tiden flyter förbi på ett ögonblick, som alltid på scen. Eldfontänerna går loss, eldrepens swooschande blandas ut med publikens tystnad; repens släcks i en extas och applåderna tar över.

Ännu en show avklarad. Ännu en kvälls av förundran och kärlek spritt ut i världen.
Tre dagar. Tre shower i tre delar av landet.
Jag älskar mitt jobb. Av hela mitt hjärta. Att vara artist är helt magiskt.
Och tack alla ni som bokar. Det är för er jag får delta i alla dessa fantastiska evenemang. Ert intresse gör att jag brinner.
Av hela mitt hjärta, Tack.