Som en naturkraft sprungen ut jordens innersta, som ett magiskt väsen som rörde sig över över marken i gnistregn, dansade Momo Jord i samklang med platsen, med kroppen, med själen, Vi som stod i ring och såg på rördes både till tårar och till djup och innerlig glädje. Så vackert, så närvarande, så i harmoni med alltet. Vi existerade tillsammans och vi fascinerades av kraften i elden, i musiken och i dansen. Vi ville aldrig att det skulle ta slut. Någonsin. Och vi vill uppleva det igen. Och igen.

 
Så lät utlåtandet efteråt. Och precis så magiskt var det.
Jag fick äran att delta i invigningen av Katrineholms nya ungkulturhus, på fullmånenatten den 5/5. På vändplattan i de gamla lokstallarna, inringat av marshaller, hundratals förväntansfulla ögon och… flow. Bara flow.

Det finns inte ord nog.
Jag var förstummad.
Publiken var förstummad.

Det är verkligen skillnad på eldshow och eldshow.

Ska klippa ihop film så snart jag kan, så får ni se!